Stockholm. Svenskan är efter engelskan det språk som forskarna vet mest om vad gäller andraspråksinlärning, mycket tack vare forskning i det tvåspråkiga Finland. - Ändå är vi bara i början i kunskapen om hur vi lär oss ett andraspråk, sade Gisela Håkansson, professor i allmän språkvetenskap vid Lunds universitet, på en rikskonferens i Stockholm om tvåspråkighet som ägde rum den 21-22 mars. Inför lärare och andra intresserade berättade Gisela Håkansson om de senaste rönen inom andraspråksforskningen. En viktig poäng är att barn inte behöver ha ett färdigt modersmål (förstaspråk) för att lära sig ett andraspråk. - Ofta hör man förskolelärare säga att barnen först måste ha orden i sitt förstaspråk. Men det stöds inte av några studier. I stället uppmanar hon föräldrar och lärare att så tidigt som möjligt exponera barnen för båda språken samtidigt.
Tidigare fanns tron att det bästa vore att enbart satsa på andraspråket; en fortsatt utveckling av modersmålet skulle annars störa och försena inlärningen. Ursprunget till myten om hjärnans språkbegränsning kan också sökas i äldre studiers slutsatser att en flerspråkig uppväxt hämmar allmän kunskapsinhämtning.
Senare års forskning fastställer i stället många positiva samband mellan tvåspråkighet och intellektuell utveckling, påpekar professor Inger Lindberg, professor i svenska som andraspråk vid Göteborgs universitet. Tvåspråkighet gynnar läsfärdighet, analogisk slutledningsförmåga och kreativt tänkande - i högre grad om man är bra i bägge språken och om språken dessutom berikar varandra. En förklaring till de flerspråkigas fördel, jämfört med enspråkiga, är att de utvecklar sin förmåga att utnyttja språket som ett stöd för tänkandet. Politiker påstår ofta att vuxna invandrare lär sig svenska bäst på en arbetsplats. Men det kan vara precis tvärtom. Om man klarar sig på jobbet med begränsade svenskkunskaper, och nästan bara talar modersmålet på fritiden, finns risken att den språkliga nivån sjunker. Kvar förblir en svenska med begränsat ordförråd och primitiv grammatik.
En annan myt handlar om att språken utvecklas bäst genom att hållas isär. Att tvåspråkiga växlar mellan sina språk, så kallad kodväxling, har setts som ett tecken på bristande språkförmåga. Ett exempel på kodväxling är elever som talar ett språk på rasten och byter till sitt andra språk på lektionen. Ett stort danskt forskningsprojekt följde under tio år den tvåspråkiga utvecklingen hos en grupp dansk- och turkisktalande elever. En vuxenpanel fick bedöma hur de talade danska. De som uppfattades som bäst var också de som kodväxlade mest och vice versa. Enligt professor Inger Lindberg ger kodväxling tvåspråkiga en möjlighet att spela på hela sitt språkliga register på ett sätt som enspråkiga inte kan.
Att lära sig ett språk är ingen dans på rosor. Åtminstone inte om man är över tre år. Äldre barn kan inlärningsmässigt betraktas som medelålders, anser forskarna. Ändå finns en myt om att barn snabbt lär sig nya språk utan ansträngning. - Det tar dem ungefär två år att lära sig basen i svenska och sex, åtta år att kunna lika mycket som barn med svenska som modersmål, säger språkpedagog Susanne Benckert från Språkforskningsinstitutet i Rinkeby. - Detta gäller under optimala omständigheter. Hör barnen aldrig svenska omkring sig utanför skolan, tar det ännu längre tid.
Men tids nog är de ifatt och i vissa fall går andraspråket förbi modersmålet. För att nå dit använder barn olika strategier. En del bara lyssnar in språket. - Jag minns en liten kinesiska som var tyst i ett halvår. Så en dag öppnade hon munnen och talade bättre svenska än alla andra i gruppen, berättar Susanne Benckert. TT
(Lars Pedersen © HELSINGBORGS DAGBLAD 2003-03-24)