|
|
|
|
|
Egyptens nycklar
Egyptens nycklar - vilken härlig blandning av biografi och historisk faktabok! Den här boken berättar om dechiffrerandet av de egyptiska hieroglyferna i allmänhet, och den som stod för de överlägset största bidragen i synnerhet, Jean-Francois Champollion.
Sådana här böcker lider annars ofta av en eller flera svagheter. En lärd författare låter ofta läsupplevelsen förmörkas genom att förvandla sin bok till en träig uppsats, låt vara historiskt korrekt i alla stycken. Motsatsen kan också vara sann, där önskan att försköna en redan fantastisk historia kan få honom/henne att ta genvägar. Inget av det stämmer i boken Egyptens nycklar. Redan i inledningskapitlen märks vilken massiv forskarinsats som ligger bakom, men man har öst sparsmakat ur denna lärdomsbrunn och uppnått ett härligt flyt genom små anekdoter och utvikningar som fälls nästan i förbigående. De berör så skilda områden som ursprunget till materialet i Lord Nelsons kista, fransmännens inflytande på egyptiska kvinnors emancipation och om undervisningssystemet i Napoleons Frankrike. Inget av detta flyttar dock fokus från huvudtråden, som naturligtvis är dechiffreringen av hieroglyferna och den därav närmast besatte Champollion. Nästan likt en äventyrsroman får vi följa den vindlande vägen mot förklaringens ljus, via de hinder som främst avundsjuka rivaler satte upp. Det är i sammanhanget lyckligt att så förhållandevis många skrifter från det forntida Egypten har överlevt, Rosettastenens betydelse för gåtans lösning är överdriven. Orsaken är en kombination av det gynnsamma torra klimatet och det faktum att egyptierna dokumenterade allt, allt, allt. Jag minns från mitt eget besök i Saqqara en labyrint där farao skulle tävla med vanliga dödliga om vem som snabbast kom igenom. Farao vann naturligtvis, eftersom man ställt vägvisare i varje hörn. Fusket dokumenterades samvetsgrant av skrivare för eftervärlden... En av Faraos titlar var för övrigt just "skrivare". Ingenstans framgår dessas betydelse bättre än i den underbara fornegyptiska sentensen: "Gott är att tala med Framtiden; den kommer att lyssna." / Lars Snith
|
|
|||||||||||||||||||||||||