|
|
|
|
|
Expedition L
Erlend Loe åker skridskor och kommer på en revolutionerande teori. Hade Heyerdahl fel?
Erlend Loe har inte byggt Norge, inte hittat olja, inte vunnit ett krig och absolut inte satt Norge på kartan. Ska sanningen fram så har ingen som Erlend känner gjort något imponerande överhuvudtaget. Filmstudier blandat med cafébesök, vem kommer ihåg det i framtiden? Så en vacker vinterdag när Erlend skrinnar fram över isen med solen i ansiktet och vinden i ryggen slår det honom att kanske var det så här emigreringen gick till? Visst hade Heyerdahl rätt att de sydamerikanska indianerna befolkade Polynesien. Men de kom inte dit på balsaflottar utan vackert skrinnande fram, med boskap och allt, på skridskor av guld. Dags för upptäcksfärd! Erlend Loe bygger i boken Expedition L upp en skön, modern historia som jag gillar. Jag tror många 70-talister på många sätt kan knyta an till det han skriver, vi har inte byggt något land och vår tuffaste motståndare är CSN. Även om historien låter väl naiv (inte kan det ha legat is på Söderhavet?), så håller historien hela vägen. En av höjdarna i boken är den historiska sammanfattningen som den historiestuderande expeditionsmedlemmen berättar. Snuttifieringen är total och jag känner igen mig själv och mycket runtom. När man kommer in i boken flyter språket bra, även om jag har lite svårt för de ofta väldigt korta meningarna och komprimerade sättet att skriva. Extremast blev Erlend Loe kanske i sin bok Fakta om Finland, som det tog mig lång tid att komma in i. Ibland jämför jag hans skrivstil med Henning Mankell. Gillar du Mankells sätt att skriva så har du säkert lätt för Erlend, gillar du honom inte så förbered dig på en liten kamp innan språket känns naturligt. Den bästa boken Erlend Loe skrivit tycker jag är Naiv.Super. Med Expedition L känner man att han utvecklats och både blivit säkrare och fått bättre självförtroende. Översättningen känns naturlig. Kort sagt: Snyggt jobbat Erlend! Jag kommer läsa din nästa bok också. / Pär Lindholm
|
|
|||||||||||||||||||||||||