|
|
|
|
|
|
|
|
Tokyo natt
 
En resa tillbaka till barndomen och till sina rötter. En flicka, bokens jag, är
på ett sätt en rotlös människa som försöker att finna något i en storstad. Tokyo är en mångfacetterad storstad med andlighet och passion.
Tokyo Natt är en sällsam berättelse om förhållanden. Förhållandet till födelselandet, till en kultur, till passion, till sin familj och om att försöka passa in och anpassa sig till förhållandet. Jag anser att förhållandena, och distansen till det ursprungliga, är som ett tema som lindar in boken i ett poetiskt språk. Det är också språket som gör mig melankolisk, men ändå ressugen. Jag vill till Japan, till Tokyo för att möta och inspireras av möten. Det är en bok för vemsomhelst. Vemsomhelst som tycker om människor, eller som fascineras av dem. Acceptans. När jaget i boken accepterar sin uppväxt. Accepterar den kultur som omsvärmat henne som barn, blir till en mjuk stickad vante som hon kan placera i tomheten som funnits tidigare i hennes hjärta. Det är också tomheten efter människorna, som blir till sökande efter den varma vanten. Jag sträckläste boken för att få reda på hennes öde, om hennes passion och för att jag tycker om den japanska kulturen. Men också för att om jag lämnar hennes öde, så skulle magin vara bruten mellan oss och kanske melankolin som binder samman boken inte skulle innefatta sig. Alla som någon gång känt sig ensamma i en storstad kommer att finna bokens jag trovärdig. Men staden kan också endast vara en kuliss och som en labyrint för att hennes medvetande ska klarna. En metafor för människans ständiga sökande efter harmoni. / Linnea Ruokolainen
|
|
|
|
|||||||||||||||||||||
