|
|
|
|
|
|
|
|
Coldwater
 
Coldwater är författarinnan Mardi McConnochies första roman och den har blivit översatt till fyra språk, däribland svenska (men man har behållit dess engelska titel). Tidigare har McConnochies skrivit för TV och teater. Hon bor i Australien, och det är också där hennes bok utspelar sig. Eller rättare sagt, på en karg klippö utanför Australiens kust. En fängelseö, där bara kapten Edward Wolf och hans tre dörrar är bofasta. Resten av befolkningen på Coldwater består av de farligaste fångarna, de som fastlandet inte kan ta hand om - och deras fångvaktare.
Förebilderna för döttrarna har funnits i verkligheten och romanfigurerna har fått samma namn och liknande karaktär som sina förebilder; Anne, Charlotte och Emily. I verkligheten hette de Brontë i efternamn och var alla tre författare. Dock fick de antagligen inte uppleva de äventyr som utspelar sig på ön Coldwater, deras pappa var präst. Boken är alltså ett konstnärligt verk, en fiktiv berättelse – men samtidigt kan jag inte låta bli att fascineras av hur McConnochie vävt samman fiktion och verklighet. Det kittlar lite när man får ”möta” de tre författarinnorna i deras hem. Charlotte är den äldsta som får ta störst ansvar. Emily och Anne viskar och har hemligheter med varandra, men plötsligt har de varsin hemlighet någonstans utanför huset… På ön lämnas systrarna ensamma med varandra, de pysslar i hemmet, syr, lagar mat, fantiserar ihop berättelser och drömmer om livet de hade i England innan flytten. Ibland försvinner Anne iväg längs strandkanten på långa ensamma promenader, ibland går Emily i sömnen. Kapten Wolfs drömmar handlar om enväldig makt på ön där han vill organisera ett mönsterfängelse. Vi får läsa utdrag ur hans dagbok och rapporter, där en annan man än den snälla fadern flickorna känner stundvis glimtar fram. Men under den skenbara ordnade ytan smids djärva planer och starka känslor väcks, som ska komma att utmana hela deras bräckliga värld på ön. Romanen handlar om författardrömmar, kärlek, psykisk galenskap och frihetslängtan. När korthuset, systemet på ön, kollapsar på slutet, blir det riktigt spännande och jag hade svårt att lägga ifrån mig boken. Kanske inte världens bästa roman, men läsvärd om man gillar äventyr och familjedramor. / Hanna Andersson |
|
|
|
|||||||||||||||||||||
