|
|
|
|
|
|
|
|
En ensam människas bibel
 
Äntligen. Äntligen har jag läst klart den! Den har legat under min säng länge, ända sedan det blev klart att en kines fick Nobelpriset. Min pojkvän brukar beskriva för sina kompisar hur han vet om jag gillar en bok jag läser eller inte: "Om hon inte gillar den läser hon flera andra böcker samtidigt!" Och det är vad jag har gjort denna gång...
Jag har läst Gao Xingjian tidigare, utdrag ur essäsamlingen När jag köpte ett fiskespö åt farfar läste jag på universitetet, på orginalspråk, jag tyckte mycket om den. Jag håller med Svenska Akademiens motivering att språket är vackert, men essäsamlingen hade något som En ensam människas bibel saknar - intressant handling. Som sinolog blir jag jätteglad när en kines får nobelpriset och vill gärna läsa boken genast. Gao Xingjian räknar dock inte sig själv som kines längre. På flera ställen i boken (när han beskriver en konferens om kinesisk litteratur i Stockholm bland annat) skriver han att han inte längre känner sig som kines, att den enda kopplingen han har till Kina är att han skriver på kinesiska. Jag har hållit i hans bok Andarnas berg tidigare (bokmässan i Sollentuna 2000) men köpte den inte eftersom den inte verkade tillräckligt intressant. Jag sa till mig själv att jag inte kunde köpa böcker av kineser bara för att de var kineser... Men nu, när han fått Nobelpris, då måste han skriva bra så jag gjorde ett tappert försök att gilla hans tjocka bok. En ensam människas bibel handlar om Gao Xingjian själv, tror jag. Den är skriven i ett utanförperspektiv, han berättar omväxlande om "han" och "du". Detta gör att jag inte kan identifiera mig med huvudpersonen alls. Och, som författaren själv skriver i ett av de sista kapitlen, när han beskriver hur han sitter på en bokmässa och ser att folk inte köpa hans bok: "Vad de söker i böckerna är någonting som de kan identifiera sig med, och det är sitt eget inre de söker när de ögnar igenom böckerna." Gaos inre passar helt enkelt inte i mitt inre. Boken beskriver Gaos liv idag och hans liv under kulturrevolutionen i Kina. Beskrivningen av kulturrevolutionen är väldigt lik alla andra böcker om den tiden; plågsam, utdragen och långtråkig. Han "lättar upp" det hela med att beskriva alla sina kvinnor och hur han älskat med dem. Beskrivningen av hans liv idag är ungefär likadan, han varvar sina funderingar över sina pjäser och böcker och olika städer med olika kvinnor. Han berättar om de kinesiska kvinnorna för de västerländska, och ibland flyter de nästan ihop. Slutsatsen blir att det här var en mycket tråkig bok, nobelpristagare eller ej. Den skulle förblivit oläst efter ungefär hundra sidor om jag inte bestämt mig för att läsa hela. Trots att Gao är kines! / Inger Ridderstolpe
|
|
|
|
|||||||||||||||||||||
