|
|
|
|
|
|
|
|
Mellan raderna
 
En relationsroman om vänskap och rädslor. Ska man våga satsa på sin dröm? Vågar man leva trots att man snart kommer att dö? Kan man tro på äktenskapets överlevnad?
Jane Greens första roman Ärligt talat blev jämförd med Helen Fieldings Bridget Jones dagbok och det säger kanske lite om hennes stil. Det är en relationsbok efter välkänt recept (lite som Sista chansen av Keyes) som gör att läsningen blir som att återträffa en gammal vän som man inte har så mycket att säga men som ändå är rolig att umgås med en stund. Det vill säga, om man läst ett par såna här Marian Keyes-liknande böcker förut, vilket jag har. Kanske alltför många på kort tid? Det var titeln som jag tyckte utlovade något litterärt att finna mellan raderna... Men så var det inte! Här skulle det öppnas bokhandel och det lät intressant. Jag tycker om att läsa om andra läsande personer, men ingen av bokens karaktärer har tid att läsa tyvärr. Huvudpersonen heter Cath. Hon har gett upp tanken på män efter ett misslyckat förhållande för flera år sedan. Hon är 30+, bor i London och umgås med sina vänner för universitetstiden. Bästa kompisen är den (självklart!) homosexuelle Syd som om och om igen träffar Mannen i sitt liv men blir sårad och övergiven. Cath och Syd umgås också med Josh och hans fru Lucy. När Lucy föreslår att hon och Cath ska starta en bokhandel tillsammans förändras allas deras vardag. Cath träffar den snygge mäklaren James och förverkligar en dröm hon länge haft – att äga en egen bokhandel. Efter mycket slit blir det invigningsfest och sedan blir det jobb från morgon till kväll. Men den förväntade kärleken till böcker lyser kraftigt med sin frånvaro. Istället handlar boken om relationsproblem och vänskapsband som håller år från år. Syd blir sjuk i aids, Cath tror att Josh är otrogen mot sin fru och Lucy försöker föra samman den motsträviga Cath med den villige James. Småtrevlig och ganska underhållande läsning, men inte mer. / Hanna Andersson
|
|
|
|
|||||||||||||||||||||
