|
|
|
|
|
|
|
|
Ett oskrivet blad
  Reine är ingen. Han är uppvuxen på barnhem och han är förtidspensionerad vid en ålder av 56 år. Tapetserarverkstaden han arbetade på såldes till ett par hippa flickor som inte hade användning för en äldre man med sned rygg och utan hippa idéer. Han har en vän, Ture.
Ibland går han i kyrkan, i olika kyrkor för att höra musiken och sjunga de välbekanta psalmerna. En dag möter han Angela i en kyrka. Hon ser ut att vara som han – inte höra hemma någonstans. Han tar mod till sig och hjälper henne på med kappan och frågar impulsivt om hon vill gå och fika med honom. Hon visar sig vara en strålande lyssnerska och Reine börjar uppvakta henne. De inleder ett förhållande och Angela följer med i allt Reine gör. Hon är väldigt “följsam”, hon verkar nästan inte ha en egen vilja. Hon äter och tittar på tv och lyssnar på Reine. Han är dock lycklig över att hon vill vara med honom och de gifter sig. Angela flyttar in i Reines lägenhet i innerstan och livet är en fröjd. De får snart barn och familjelyckan är ogrumlad. Snart visar det sig dock att sonen har en mycket ovanlig sjukdom som dessutom är obotlig. Reine inser att om sonen dör förlorar han även Angela – hon börjar uppföra sig mycket konstigt. Reine och Angela är två människor som behandlats illa av samhället och sina familjer. De finner varandra och försöker skapa ett liv tillsammans. Tyvärr spelar ödet dem ytterligare ett spratt och i sina försök att leva normalt och som alla andra går det snett. Vilka är de egentligen? Vad har de för värderingar och hur mycket är de påverkade av sin uppväxt? Vad är det som gör att Angela reagerar på ett sätt och Reine på ett annat? Boken ställer mig många frågor och jag har funderat på dem ofta efteråt. Vad är det egentligen som gör oss till dem vi är? Tillfälligheter och hur vi hanterar dem styr våra liv och ibland är vi som små båtar på ett öde hav, utan möjligheter att se vart vi är på väg. / Inger Ridderstolpe
|
|
|
|
|||||||||||||||||||||
