|
|
|
|
|
|
|
|
Fjäriln vingad
 
Det här är en helt sanslös historia om tre kompisar som spelar Stockholm ett spratt. De bestämmer sig, på fyllan och villan, att sätta upp en skylt i Hagaparken där det står att Skanska ska bygga ett raffinaderi, just där… Sedan följer de upp detta med klistermärken som säger ”Stoppa Fjäriln Vingad-raffinaderiet” som de klistrar upp på bilar i stan. Så är bollen i rullning.
En aktionsgrupp bildas och snart är protesterna igång. Vissa helt osannolika händelser spelar dem i händerna, en vansinnig politiker tar på sig ansvaret innan han drabbas av ett elakt virus och börjar blöda okontrollerat i Radio Stockholms studio. Kulturministern tror att hon är utsatt för Blåsningen och bekräftar uppgifterna. Så rullar det på. Killarna är inte helt säkra på hur de ska handskas med det hela, men låter det spinna vidare. De iakttar och deltar lite här och var. Boken är skriven i ett rasande tempo, författaren gör vansinniga utvikningar mest hela tiden om allt och ingenting. Den känns som en enda lång tankekedja där tänkaren låter olika tankebanor störa den huvudsakliga, funderingar om helt oväsentliga saker kommer in i berättelsen och tar egentligen ingen plats alls, men roar för stunden. Ett av mina favoritavsnitt i boken är när Skanskas VD intervjuas av radion och lyckas fylla en hel intervju med kvalificerat skitsnack. Han svarar på frågorna på ett sånt sätt att man inte har en aning om vad han just har sagt. Det är ett lysande exempel på hur skickliga talare kan få intervjuaren att villa bort sig totalt. Jag gillade boken skarpt och skrattade högt för mig själv när jag läste den. Stilen påminner om en väninna till mig som kan prata på samma sätt, med dessa otroliga tankevurpor. Jag hoppas att hon någon gång träffar Stefan Eriksson och att de slår sina briljanta hjärnor ihop. Jag vågar knappt tänka på resultatet... / Inger Ridderstolpe
|
|
|
|
|||||||||||||||||||||
