|
|
|
|
|
|
|
|
Kollektivt självmord
 Detta är en absurd historia om livet och döden. Två livströtta män råkar stöta ihop just när de tänkt ta sina liv. Dråpligt avbrutna beslutar de sig för att skjuta upp självmorden ett tag och tillbringar istället några dagar i den ene mannens sommarstuga. Männen finner snabbt varandra och under inflytande av en hel del alkohol kommer de på den briljanta idén att det säkert finns många fler självmördare därute så varför inte möta döden tillsammans? Det visar sig att det finns många finska självmördare och snart börjar en bisarr, lång och desperat bussfärd mot deras gemensamma självmord. Boken har fått mycket fin kritik och jag har hört många som tycker om den, men själv gillade jag den inte alls. På pocketbokens framsida har Jönköpings-Posten gett omdömet: ”…så vansinnigt rolig att varje normal läsare bör dö av skratt under läsningens gång.” Visst bjöd boken på några få fniss, men annars tyckte jag att den var långtråkig och tjatig. Det var faktiskt med lättnad jag äntligen kom till sista sidan. Så jag antar att jag inte kan räkna mig till de normala läsarna… Språket är ganska speciellt, det är högtravande och stelt. Inte svårläst, men tråkigt att läsa i längden då det aldrig blir något riktigt bra flyt i berättelsen. Det blir inte en värld att försvinna i utan bara en bok att läsa. Ja, jag kan ju inte uppriktigt rekommendera boken, men det var en erfarenhet att ha läst en bok som så många andra tycker är bra. Läs den du och avgör själv! / Carina Thorzén
|
|
|
|
|||||||||||||||||||||
