|
|
|
|
|
|
|
|
Solstorm
 
Det var längesedan jag blev förälskad i en romanfigur och jag brukar dessutom oftast falla för kvinnor (!), men nu har det hänt och denna gången är det en man som får mitt hjärta att klappa lite fortare. Måns Wenngren heter han och är en av huvudpersonerna i Solstorm. Vid första anblicken är han en riktigt fyrkantig skitstövel. Okänslig som chef, misslyckad som äkta man och ganska odräglig i största allmänhet väcker han inga direkta sympatier. Han är en schablon av alla machomän som någonsin porträtterats.
Men efter hand som man läser vänder det och bilden av en stark, (om än lite desillusionerad) kärleksfull och ömsint man växer fram och i slutet av boken är jag som sagt helt såld. Det visar sig nämligen att en av Åsa Larssons starka sidor som författare är hennes förmåga att skildra sina karaktärer på ett djupt och flerdimensionellt sätt. Måns, Rebecka och alla andra personer i boken är lika skickligt tecknade som i vilken välgjord engelsk tv-deckare som helst. Även de mest perifera figurerna blir verkliga och levande och det höjer denna bok över alla andra i genren som främst representeras av Liza Marklund, Åsa Nilsonne och Helene Tursten. Handlingen är en hederlig mordgåta. Offret, Viktor Strandgård, är en frontfigur inom den frireligiösa framgångssekten Kraftkällan i Kiruna och sättet på vilket han dödats för direkt tankarna till ett ritualmord. Viktors syster misstänks för dådet och ringer desperat till sin gamla kompis Rebecka Martinsson, som nu jobbar som advokat i Stockholm, och ber om hjälp. Motvilligt sätter sig Rebecka på planet till Kiruna för att hjälpa Sanna Strandgård. I sina försök att hjälpa sin väninna dras hon själv in i historien tack vare sitt förflutna och det som är tänkt att bli ett par dagars enkelt arbete visar sig bli betydligt mer omfattande, både tids- och känslomässigt. Det är högt tempo från början till slut och dramaturgin är skickligt uppbyggd och inte någon gång blir det ointressant eller otroligt. Det är helt enkelt en riktig sidvändare som är omöjlig att lägga ifrån sig. Solstorm är Åsa Larssons debut och jag har bara en sak att säga till henne: Skriv mer, mycket mer. Och gör det fort! / Kajsa Kallio
|
|
|
|
|||||||||||||||||||||
