Föräldrakanalen - Abort - ofrivillig graviditet

Faktabanken / Graviditet - Abort - ofrivillig graviditet

Idag har kvinnor rätt till abort enligt 1974 års abortlag som trädde i kraft 1975. Fram till och med 18:e graviditetsveckan är det helt och hållet kvinnan som bestämmer. För att få en abort efter 18:e veckan krävs Socialstyrelsens tillstånd.

Efter den 24:e graviditetsveckan får graviditeten inte avbrytas, om den inte av medicinska skäl utgör en fara för kvinnans liv. Då det fortfarande är svårt att exakt bedöma graviditetens längd har det i princip inneburit att 22:a graviditetsveckan blivit den senaste tidpunkten för abort.

Antalet aborter har under åren sen lagen tillkom varit relativt konstant med enstaka toppar under år när varningsrapporter om p-pilleranvändning kommit ut. Abortstatistik

Abortrådgivning är frivillig men man har rätt till den. Ett kuratorssamtal tillkommer om aborten ska ske i 13:e till 18:e graviditetsveckan.

Det kan vara skönt att få stöd och hjälp när man befinner sig i en svår situation. Rådgivningen är inte alls tänkt för att "övertala" någon att avstå från abort, tvärtom är tanken att ge kunskaper om vad det innebär medicinskt, vilka resurser samhället kan ställa till förfogande och annat man kan behöva veta för att känna en större trygghet i att beslutet om abort är rätt.

Hur görs aborten?
Vilken metod som används beror på hur långt gången graviditeten är. Nedan beskrivs de vanligaste metoderna.

Abortpiller - upp till nionde veckan kan en abort göras med abortpiller. Ett hormonpiller med antiprogesteron tas vid ett läkarbesök, för att stoppa graviditeten och framkalla blödning.

Två dygn senare skrivs man in på sjukhus och ett vagitorium (slidpiller) med prostaglandin sätts in i vagina för att mjuka upp livmoderhalsen och sätta igång livmodersammandragningar. Detta gör ont och tar ett antal timmar, men det finns smärtstillande medel mot detta. Barnmorska eller sjuksköterska finns i närheten, och man kan ha sin partner eller en vän med sig hela tiden.

Själva aborten liknar sedan ett spontant missfall med kraftiga blödningar. Ett återbesök efter ett par veckor görs sedan för att kontrollera att abort verkligen skett.
Vakuumaspiration - upp till och med 12:e veckan används vanligtvis denna metod. Ett vagitorium sätts in för att mjuka upp livmoderhalsen och öppna denna. Sedan görs ett kirurgiskt ingrepp som tar ca 10-15 minuter då man är nedsövd under kort tid och livmoderns innehåll sugs ut. Därefter skrapas livmoderns väggar (detta kallas curretage) på eventuella rester.

Oftast får man ligga kvar på avdelningen till dagen efter ingreppet. Man brukar även här få ha någon med sig, bortsett från den tid man är på operation.
Tvåstegsabort - efter 12:e veckan används vanligen tvåstegsaborten. Vagitorier sätt in med jämna mellanrum för att framkalla livmodersammandragningar och öppnande av livmoderhalsen. Värkarbetet startar och aborten liknar en förlossning. Därefter görs en skrapning då man är nersövd som i metoden ovan.

Vid alla former av aborter är de vanligaste komplikationerna blödning och infektioner. Det gäller att vara försiktig, inte bada och att inte föra in något i slidan så länge som flytningarna är brunaktiga.

Känslor
Att besluta sig för en abort är ett stort steg, och den som inte varit där, kan omöjligt föreställa sig hur det känns. Att sorgen och smärtan över ett beslut, som man antagligen aldrig skulle vilja ha behövt fatta, är påtaglig och behöver bearbetas.

Var inte rädd för att

prata om det när du behöver.
fråga läkare eller på sjukhuset om var du kan få hjälp och stöd.
känna just det du känner.

Anna har upplevt en abort, och delar med sig av sin upplevelse och sina tankar.

Lena Tingstam,
redaktör Föräldrakanalen



		abort - (från latinets aboriri: avgå) missfall, kan vara spontan abort (missfall i dagligt tal) eller provocerad abort (abort i dagligt tal). Bokmärken: Abortstatistik Hur görs aborten? - abortpiller - vakuumaspiration - tvåstegsabort Känslor Relaterade länkar: Abortlag (1974:595) Annas abort