Föräldrakanalen

Faktabanken / Graviditet - Missfall

- barnen som inte blir.

Det är viktigt att känna till, även om det är inte är någon tröst, att andelen missfall är mycket större än vad de flesta tror.

Någonstans mellan 15 till 30% av alla bekräftade graviditeter slutar med missfall. Eftersom mörkertalet är så stort vid de obekräftade gravididterna, där kvinnans mens kanske enbart är ovanligt kraftig eller någon dag försenad, har man gissat att det kan vara så mycket som 50% av alla ingångna graviditeter som blir missfall.

Tidiga missfall kallar man de som inträffar före början av 14:e veckan. Mycket få graviditeter, under 3%, blir missfall efter den 13:e veckan.

Genetiska fel
är den vanligaste orsaken till missfall. Kromosomabnorma är ca 50-60%
Ofostrigt ägg
ibland utvecklas aldrig något foster alls, utan enbart moderkaka och hinnor
Druvbörd (mola)
istället för foster bildas vätskefyllda blåsor som kan likna en druvklase, därav namnet
Utomkvedeshavandeskap
när ägget utvecklas i buken eller en äggledare istället för i livmodern
Cervixinsufficiens
svaghet i livmodertappen - många sena missfall beror på detta, det går att motverka med ett band (kallas cerklage) runt livmodertappen så denna inte kan öppna sig.

Hur?
Oftast börjar ett missfall med en blödning. Det är vanligt att man kan få små blödningar även i en graviditet som inte leder till missfall. Förloppet är lite olika från missfall till missfall. Det kan blöda lite ett par dagar eller upp till en vecka. Det är inte ovanligt att man får menssmärtor. Sen ökar smärtan och sätter sig i både rygg och mage som hugg. Blodiga klumpar börjar komma ut när livmodersammandragningar kommit igång och livmodertappen mjuknat och öppnat sig.

Sena missfall börjar oftast direkt med smärtsamma livmodersammandragningar (värkar). Förloppet är mer att likna vid en vanlig förlossning.

Om det mesta kommit ut redan vid ett missfall, räcker det med att livmoderväggarna skrapas (detta kallas curretage) efteråt, främst för att undvika att det blir en infektion i livmodern. Detta görs på sjukhus och man får stanna över natten och oftast ha någon med sig om man vill. Före vecka sju behövs sällan skrapning, och inte heller efter tjugonde veckan i ett sent missfall.

I de fall där diagnosen missed abortion (att fostret dött men inte stötts bort) ställs, finns det döda fostret fortfarande kvar i livmodern och då får man göra en vakuumaspiration (upp till och med 12:e veckan).

Ett vagitorium sätts in för att mjuka upp livmoderhalsen och öppna denna. Sedan görs ett kirurgiskt ingrepp som tar ca 10-15 minuter då man är nedsövd under kort tid och livmoderns innehåll sugs ut. Därefter skrapas livmoderns väggar på eventuella rester. Normalt brukar man ligga kvar på avdelningen till dagen efter ingreppet.

Sen då?
Sjukhuset sänder skrapproverna till laboratorium för undersökning. I de allra flesta fall visar proverna inget eftersom genetiska förändringar inte undersöks och den vanligaste orsaken till missfall är slumpmässiga felaktigheter i arvsmassan. Får man upprepade missfall (habituell abort), det vill säga tre eller fler, görs även en kromosomundersökning. Bland de som får upprepade missfall beror ca 5% på att en eller båda föräldrarna har kromosomfel.

Vid missfall är de vanligaste komplikationerna blödning och infektioner. Det gäller att vara försiktig, inte bada och att inte föra in något i slidan så länge som flytningarna är brunaktiga.

För att ge kroppen en chans att återhämta sig och komma i balans efter missfallet, rekommenderas att man inte försöker bli gravid igen förrän efter åtminstone en mens.

Det är ofta lättare att komma i balans fysiskt än psykiskt. Ett missfall är en förlust. Att få missfall innebär för väldigt många att förlora ett barn. Även om fostret inte hunnit bli så stort så finns barnet i sinnet och har varit en del av ens vardag och sorgen efter det behöver få ta sin tid.

Vad säger man?
Du, som har någon i din omgivning som fått missfall, är säkert osäker på hur och vad du ska våga tala om och fråga. Var inte det. Var bara ärlig i din omtanke och använd inte fraser som "det går säkert bra nästa gång" eller "vilken tur att det var så tidigt" eller "men tänk på att det säkert var något fel på barnet ändå". Din väninnna/vän behöver få prata om sin sorg och smärta och det räcker med att du lyssnar.

Lena Tingstam,
redaktör Föräldrakanalen



		Recension: Olle Bergman och Anna Normelli - Den lilla sorgen Litteratur: Susan Hampshire - Längtan efter barn Eva Sundgren - Missfall - Kvinnors upplevelser Sjukvårdens roll och möjligheter - Natur och Kultur 1992 Relevanta länkar: Forumet Missfall Missfallsföreningen Om Pyret Salbin - som var, men inte fick bli.